Beskrivning
Som i så många av Sigvard Mårtenssons pjäser speglar Söndag de ärrande krissituationer som kan följa på försök till uppbrott och frigörelse. Man kan också säga att det här är en pjäs om den klassiska hemmadottern, hon som måst vara ”dotter och mor och syster på en gång”. Dessutom har hon, Ingrid, varit fästmö (åt Arvid) alltför länge, men avstått från att vara älskarinna. Den senare rollen har Eva accepterat, men – visar det sig – bara som en flykt undan hemmamiljö och hemmaförpliktelser. När enaktaren slutar har Eva lämnat de övriga, som nu på egen hand och utan henne som psykologisk flyktmöjlighet måste ta hand om och hantera sin vardag. Eva har kommit till familjen som 8-åring, föräldralös. Redan efter några år har Ingrid som bara 17-åring fått ta över allt kvinnoansvar i hemmet (inklusive det för Eva) sedan modern har gått bort. Därefter har hon alltmer låst sig fast i sin roll av den som måste bestämma och sätta gränser. Hon blir den som reder upp alla komplikationer på de många plan där fadern inte tar vid. Han tar mer ansvar för ”det kommunala” än för hur familjen har det. Ingrid har blivit ”riktig och präktig”, har haft sällskap med Arvid i åtta år, varit förlovad i fyra men inte vågat planera någon egen framtid. – ”Man kan bli tvungen att vänta och försaka därför att man har plikter och skyldigheter”. Eva vill inte försaka. Hon speglar en annan och mera av självständighet präglad kvinnotid. Det är därför hon till slut kan genomföra sitt uppbrott, och göra det helt ensam. Men hon glömmer kvar sina böcker. Det finns fortfarande band mellan henne och hemmet. Roller: 4: Ingrid är ca 30 och lever tillsammans med sin far, lantbrukare. Han är i 60-årsåldern. Hon har en fästman, Arvid, också han kring de 30. Eva, ca 20, är väl närmast hennes adoptivsyster. Scenbild: Ett rum i ett burget lantbrukarhem, svenskt 40-tal eller tidigt 50-tal. Tunga och mörka möbler. Speltid: ca 45 minuter. – COL
