Beskrivning
Vägen till Barnhans land är inte lång, ut ur huset bara, sedan över grusgången, genom vildvinsportalen, förbi syrenhäcken, snabbt in genom hålet – och så är man där! Redan på grusgången kan man, om man lyssnar noga, höra Bisamråttans vemodiga röst, kottarnas skrik och dunsarna från Stenkulans hårda lilla kropp. I sandgropen trimmar Mack sin motorcykel, medan Nöken ligger bakom Ellens tall och är bortglömd. Utanför kartongskolan sitter Röden och Farbrornallen och resonerar om livet och spelar Nallbeethoven, när de inte repeterar Nökhamlet, med en galen kork (förmodligen världens enda, nu levande) som Ofelia.
