Beskrivning
Denna monolog är en starkt personlig text av Ann Heberlein. I ett mellanting mellan monolog och föreläsning ger hon sig in i en fördjupad diskussion om Guds existens. Hon talar med Gud om kvinnans roll, där han främst diskuterar ondska och godhet vill hon tala om underläget inför mannen, om det ständiga hotet ifrån det manliga våldet. “Kanske, Gud, blir jag en dag så stark att jag kan lämna dig. Inte för att jag inte tror på dig, utan för att du inte är bra för mig. Till dess, Gud, fram till den dagen väntar jag på dig.” Tänkt att framföras med en storbildsskärm på scen där vissa bilder kan visas under monologens framförande.
