Beskrivning
Kvinnan i denna monolog älskar att äta. Hon är inte en av de där svaga kvinnorna som ger efter för vikthets och uppmaningar att gå på diet. Hon föraktar dem, anser att de förstör för hela kvinnosläktet genom att göra sig svaga. Men vad vill hon egentligen med sin rasande predikan? ”Att svälta sig är egoism” undersöker kvinnoförakt. Genom att djupdyka i ett tema som i stort sett varje kvinna tycks ha haft en problematisk relation till någon gång i sitt liv, nämligen mat och kroppsideal, synas hur patriarkala strukturer internaliseras av dem som de i grund och botten förtrycker; hur förtryck av kvinnor leder till att kvinnor förtrycker andra kvinnor för att de låter sig förtryckas. Den är också ett försök att förstå upphöjandet av den smala kvinnan som vräker i sig mat, inspirerat av bl a Gilmore girls, och ställa frågan hur man som kvinna ska kunna förhålla sig till ett kroppsideal som är omöjligt att uppnå utan att göra stora ansträngningar – samtidigt som själva ansträngningarna också väcker förakt. Texten skrevs från början som radiomonolog för danska AKT 1 Radiodrama men har också uppförts på scen.
