Beskrivning
En middag med förhinder (gästerna har fått kräksjuka) resulterar att grannarna ovanpå blir inbjudna. Värdparet avslöjar snart att det finns många spöken i garderoben hos dem, trots den klämkäcka och fräscha ytan. Grannarna är osäkra nyblivna föräldrar. Singeln, den manlige vännen till familjen, är frustrerad. Och så kommer städerskan. Anki och Ola, ett idealt par i fyrtioårsåldern, förbereder lägenheten för sina gästers ankomst. Det ska städas, göras bordsplacering och ankan ska in i ugnen. Lägenheten är rymlig, ljus och modern. Städerska har de, men hon är försenad. Initialt förstår man att det är något som inte stämmer, att det är något som döljs under den polerade fasaden. När det ringer på dörren är det vare sig gästerna eller den försenade städerskan utan en främmande äldre dam, Viola, som förklarar att den ordinarie städerskan fått vinterkräksjukan och att Viola istället har blivit inkallad. Viola utstrålare värme och lugn, hon är åldrad och trygg. På diverse vis lämnar gästerna återbud i sista stund. Vinterkräksjukan har de fått hela bunten – trots att det knappt är höst. Den enda som dyker upp är Krille. Anställd på Olas pantbank och med blicken på Anki. Då ankan ändå snart är klar bjuder Ola in de nyinflyttade grannarna, Nora och Jerker, på middag. De är yngre än värdparet och trendiga, båda jobbar inom kultur- och mediabranschen. Nora bär på en liten bebis, som ännu inte fått ett namn. Middagen blir något konstlad, och i takt med att champagneflaskorna korkas upp, blottas fler och fler mörka sidor hos de samlade. Ola blandar sig i Jerker och Noras problematiska föräldraroller, Krille och Anki hånglar i köket, och mitt ibland dem går Viola runt med skurtrasan, och sprider en märklig värme och kärlek runt sig. Allt efter att nya svarta hemligheter kommer fram, arbetas stämningen upp mot ett crescendo. Tillsist slängs samtliga gäster ut av den tidigare så samlade Ola, och han går lös med knytnävarna på Anki… I den andra akten är scenen förändrad. Den flotta stadsvåningen är utbytt mot en liten stuga i en skogsglänta. Över scenen stövlar Lily, en äldre dam med ett utseende som påminner mycket om Violas. Det visar sig att även Nora är där, hon har lämnat Jerker och sitt lilla barn i staden för att finna sig själv ute i obygden. Snart dyker Anki upp, också hon har lämnat Ola och är i ett desperat, förvirrat tillstånd. På armarna har hon stora blåmärken. En efter en dyker middagsdeltagarna från första akten upp vid den lilla stugan, alla på något sätt ditlockade av Viola, stugans ägarinna. Jerker söker Nora, Ola söker Anki och Krille söker också Anki. Både Anki och Nora ger sig in i skogen för att hitta sig själva och förutom sig själva stöter de även på diverse mystiska sagoväsen. Skogen verkar förtrollad och stämningen är drömsk. I en dramatisk upplösning möts alla tillsist utanför stugan. Utan lögner och falska fasader försonas och skiljs de olika paren där ute i skogen som både utgör känslolandskap och omgivning. Från tyglad vardagsrealism till surrealistisk själsdykning och upp igen på andra sidan. Denna svarta komedi rör sig mellan ytterligheterna och behandlar samtidigt den kanske mest fundamentala frågan i livet – hur ska man egentligen leva, tillsammans med sig själv och sina närstående?
