Beskrivning
Sorgespel. En ung flicka, Edit, förlamad i benen i tolv år, betraktas som obotligt sjuk. Bakom förlamningen ligger en skräckscen som flickan upplevde då hon var fyra år gammal. Fadern hade kommit hem alkoholpåverkad och under en hetsig uppgörelse med modern fått henne att erkänna otrohet. Han drar av sig svångremmen och pryglar henne, med barnet som skräckslaget vittne. Skräcken låser sig hos flickan, hon blir lam i benen. Man har sökt många läkare men inget har lyckats. Den sista åtgärden föräldrarna vidtar är att kalla på en massör och psykolog vid namn Rydén. Denne man är densamme som flickans mor en gång haft förhållande med. Rydén känner sig delaktig i flickans förlamning och han beslutar att göra allt för att få flickan frisk. Än en gång flammar kärleken mellan Rydén och modern upp. Bakom mannens rygg har de kärleksmöten. Mannen förfaller allt mer till alkoholmissbruk. Massören Rydén lyckas efter månader av arbete gräva fram det hemska barndomsminnet ur flickans undermedvetna. När hon en dag reser sig och kan gå upprepas scenen från barndomen. Hennes far överraskar modern och Rydén under ett intimt förhållande i trädgården. Ursinnig drar han än en gång svångremmen för att slå. Flickan som gått ner till bryggan för att uppleva sin gamla dröm om att dansa, blir vittne till händelsen. Hon stelnar i fasa, ramlar från bryggan och dör. Handlingen börjar begravningsdagen. Det är den gamle litteratören som i sitt minne låter det sista året händelser återuppleva. I slutscenen bärs kistan bort, följd av begravningsfolket. Pjäsen är mycket krävande både scentekniskt och skådespelarmässigt.
