Beskrivning
En teaterpjäs om Karl Bengtsson, folkskollärare. Pjäsen är en bild över Sverige och skolan i Sverige. Historien spinner kring huvudpersonen Karl. Karl växer upp på landet, får möjlighet att studera, bli Hermodsstudent, bli antagen till lärarutbildning på seminariet och kan till slut gå ut i livet som lärare. Karls hem är känslomässigt och bokligt torftigt. Uppmuntran att läsa böcker och studera vidare får han av sin folkskollärare, fröken Lindgren. I korta scener beskrivs en omvälvande utveckling inom samhälle och pedagogik som ställs mot rådande stagnerande tankegångar. De olika pedagogiska linjerna friläggs från den gamla förtryckande pedagogiken till det moderna skolförtrycket. Många uppträder i spelet. Där finns fackföreningsfolk, kyrkans män och metodiklektorer. Också den framväxande socialdemokratins bildningsteoretiker framträder. Erlander företräder 1946 års skolkommission. Skolväsendet skall demokratiseras. Det skall bli en skola för alla barn. Han får snart sällskap av de båda betydande pedagogerna Rousseau och Pestalozzi som ger sin syn, med rötter i sina egna århundraden, 1700- och 1800-tal. Karls lärarbana bjuder både på med- och motgång. Han utövar en metodik där hans elever kan finna linje och logik i inlärandet. Men snart möts Karls principer av en låt-gå-mentalitet från olika håll. Karl hävdar att den gamla rottingen och den nya slappheten är två sidor av samma sak. När diskussionen om den betygslösa skolan uppkommer, brister det för Karl. Han ser i den en total tillbakagång till en skola för privilegierade som tar sig fram via förbindelser och mygel. De båda återkommande vägvisarna Eva och Elisabeth knyter samman olika scener och tidsepoker och för handlingen framåt med både tal och från skolan välkända sånger. I slutscenen står de båda tillsammans med Karl med förhoppningen att ”den blomstertid nu kommer”. Det är en yvig och omfattande historia detta med utvikningar åt många olika håll som kräver en sträng och stram regi. Roller: 17 kvinnor varav 4 unga, resten medelålders och äldre. 30 män varav 4 unga och resten medelålders och äldre. Kan spelas med dubbleringar. Scenbild: Gammal och ny skolmiljö, sal i Folkets Hus, heminteriörer. Speltid: Helaftonspjäs. – HR
