Beskrivning
”Det utspelar sig i ett nutida samhälle där besparingar härjar, de vuxna mår dåligt av olika anledningar och barnen, tonåringarna och en gammal pensionär är utlämnade åt sig själva. Kvinnan står alltid på balkongen och väntar. Romska Katitzi, 16 år, måste alltid slåss för att sätta sig i respekt. Finska Minna, 15 år, måste täcka upp för sin sjuka mamma så lillasyster Hanna inte blir omhändertagen. Hon är ihop med Emil, men hinner varken gå till skolan, träffa honom eller vara med och sjunga i hans band (hon sjunger fantastiskt och behövs för att de ska bli berömda). Amir och Haris är också med i bandet, men de har problem att repa för Haris måste ta hand om sin lillebror Serdar medan mamma är i hemlandet på begravning och så är alla ställen för ungdomar nedlagda. De ””turnerar”” runt i olika cykelrum och dylikt där de inte heller får vara. Situationen blir mer och mer ohållbar, samtidigt som politikerna tänker fortsätta att dra ner och några av de tycker att dagens ungdomar bara är lata och blir ””curlade”” hela tiden. Och det är då Haris och Serdar möter pensionären Gösta, som varit med förr och nu tycker att det är dags att sätta ner foten och säga ifrån till politikerna. Så att inte allt ska gå förlorat och det blir ett livsfarligt samhälle, som kommer kosta betydligt mer… Det hela slutar med en demonstration ute på gården, där alla i området sluter upp när politikerna bara tänkt titta förbi. De kräver en ungdomsgård NU. Politikerna ska se vad de kan göra. Katitzis pappa som köpt en grill för en hundring bjuder alla på korv. Kvinnan på balkongen fortsätter vänta. (2011)”
