Beskrivning
Eva har fått ett anonymt brev i vilket det står att hennes man är otrogen. Svartsjuk och full av tvivel ber hon honom om en förklaring, vilket han inte kan ge på ett för henne tillfredställande sätt. Det hjälper inte ens att försöka få henne att inse det löjliga i att hon mera tror på vilt främmande människor än på sin egen man. Det artar sig till ett tämligen hysteriskt gräl då Larsson plötsligt får ett gott råd av sin goda vän kamrern. Han skriver helt enkelt ett anonymt brev till sig själv, varpå han å sin sida ställer till med en scen och fodrar en förklaring. Men vad han faktiskt inte räknat med var att hon har något att bekänna. Nu är han i underläge och det får han allt känna av. Eva fodrar att han skall kunna visa henne samma förtroende som hon har visat honom. Detta ställer allt på ända igen eftersom Larsson anser att han inte har något att bekänna och vi är framme vid en liknande hysterisk scen som i början av pjäsen.
