Beskrivning
En natt i februari tillhör Staffan Göthes tidigare pjäser och skrevs ursprungligen för Riksteaterns Växjöensemble där han själv i början av 70-talet var verksam som skådespelare. Pjäsen spelades första gången vintern 1972 av Växjöensemblen och målgruppen var lågstadiets elever. Pjäsen kan karaktäriseras som ett ”drömspel” i det lilla formatet. I dramats centrum står Pojken och hans tankar/drömmar en februarinatt. Pojken har varit med om en ”hemsk” dag i skolan. Man har haft skidutflykt. Han har fått låna sin pappas termos och pappan har sagt åt honom att han absolut inte får slå sönder den. Feffe, som är den värsta i hela klassen, tvingade honom att åka utför ”dödsbacken” fast han inte tordes. I backen föll han och slog sönder termosen. Hela klassen skrattade åt honom. Pojken (hela tiden osynlig för publiken) ligger i sin säng och kan inte sova. Händelsen i skidbacken, rädslan för vad pappan ska säga håller honom vaken. Revansch- och flykttankar blandas. Pojkens företrädare på scenen är de tre figurerna ELLE, BE och ÄRR. De är hans tankar som berättar och som i de olika scenerna växlar med varandra att gestalta Pojken, skolkamrater, fröken, tanter och allehanda fantasifigurer. Pjäsen är skriven med en ömsint poetisk ton och förenar på ett fint sätt lek och allvar. Växlingen mellan berättar- och spelpartier följer enkla mönster och pjäsen kräver ingen avancerad teknik för att gestaltas. Pjäsen finns i boken ”En natt i februari och fyra andra teaterstycken för barn” utgiven av entré/Riksteatern, 1980. Roller: 3. En skolpojkes nattliga tankar kallade ELLE, BE och ÄRR. Kan spelas av manliga och/eller kvinnliga skådespelare som växlar mellan flera roller av olika kön och åldrar. Scenbild: En spelplats där pjäsens olika spelmiljöer kan antydas med dekorelement och rekvisita. (Pjäsen är skriven för uppsökanderummet, inte för scenen.) Speltid: 35-40 minuter. – SA
