Beskrivning
Pjäsen finns utgiven i bokform, i ”O, scenprator”, Delfinserien (Aldus/Bonniers) 1965. Detta är en hårt strukturerad pjäs avsedd att framföras helt mimiskt till röster inspelade på band. I den första bilden förekommer ingen på scenen. Endast en replik hörs: ”Ett tomt rum”, därefter mörker. I bild 2 finns en person på scenen, i bild 3 två personer osv. I elfte bilden alltså alla tio personerna. I tolfte bilden är vi tillbaka till utgångspunkten, den är identisk med den första. Texten är till synes mycket enkel, närmast banal, men den är i sin komprimering fylld av komplikationer av flera typer. Det till synes konstlösa är mycket konstfullt. Det som sägs, och hur det sägs, får också en särskild pregnans genom att framföras med den distans som bandinspelningen innebär. Det mimiska kan ges ackompanjerande karaktär, eller illustrerande, alltså på ett sätt passivt i förhållande till texten. Men man kan också tänka sig det omvända sättet att spela pjäsen: att den sceniska gestaltningen är det som föder orden. Under alla omständigheter kräver pjäsen ett konsekvent och stilsäkert regigrepp. De mycket koncentrerade replikerna fångar både jargonger, beteendemönster och skapar sceniska situationer. Med stort allvar har författaren skapat grymma skrattspeglar, var och en med sin stilart och i pjäsens helhetskomposition placerade mot varandra så att både form och innehåll får en rytm. ”Handlingen” kan mycket förgrovat sägas vara en illustration till och belysning av människans eviga egoism och dess förbannelse. Den är en sorts katten på råttan, råttan på repet… och i elfte bilden sker också den koncentrerade utrotningen där till sist endast en person är kvar i livet: ”Hellre slår jag ihjäl andra än jag själv är rädd.” Roller: 10 personer, ej närmare specificerade. Scenbild: Ett tomt rum. Lådor och lite annan rekvisita. Speltid: 30-50 minuter, helt beroende på uppsättningens typ. – CE
