Beskrivning
Från sin ålderdom tittar Hans och Greta tillbaka på sina liv. ”Våra föräldrar voro fattiga men strävsamma och ljuslynta” berättar Hans för en intervjuande reporter. Och Greta håller med, deras barndom var ljus. Men allteftersom spricker fasaden och de mer dramatiska och traumatiska händelserna kommer fram. I mitten av enaktaren får Häxan ge sin version, tala om att ses som så gammal och ful, tala om sin brinnande längtan. Sen tar återigen Hans och Greta vid, och berättelsen låter oss ana fortsättningen, ugnen, flykten. Återkomsten till föräldrarna, dom som satte ut dem i skogen, dom strävsamma och ljuslynta. Sänd som radioteater 1981 med en speltid på drygt 40 minuter.
