Beskrivning
Hästen och tranan är Sara Lidmans och Leif Sundbergs dramatisering av Sara Lidmans bok ”Din tjänare hör”, som handlar om människorna i den lilla västerbottniska byn Lillvattnet i slutet av förra seklet. Dramatiseringen har fint bibehållit romanens poesi, rytm och stilkänsla. Sara Lidmans språk är fascinerande och mycket vackert. Det är klart och distinkt, samtidigt som det bjuder på rika associationer. Lidman skriver inte på dialekt, vilket skulle bli för svårt för envar att läsa, men hon har bibehållit vissa äldre språkligheter och enskilda dialektord. Sin prägling har språket i dessa trakter fått från bibeln och äldre kyrkoböcker. Huvudpersonen är den öppne och frimodige Didrik, gossekarlen i sin röda bussarong, som blir förälskad i den väna Anna Stava och som kunnig i svenska språket och i att skriva, genom sina kontakter i byn, arbetar för idén att få järnbanan utbyggd till Lillvattnet istället för att fortsätta arbetet med den eviga utdikningen. Lidman och Sundberg använder sig verkningsfullt av vittror för att förstärka den speciella sceniska återgivningen i pjäsen. Dessa väsen ger exempelvis gestaltning åt träd och annat i miljön och ingriper direkt i handlingen där det behövs, samtidigt som de berättande och beskrivande för handlingen vidare. Det medför stämningar som förknippas både med mystik å ena sidan och med lika mycket jordnära handfast klarsyn å den andra. Förälskelsen i Anna Stava, beskrivningen av hennes gamla mormor en stark och egensinnig kvinna, Didriks familj och förhållandena mellan de olika människorna, deras talesätt, tro och uppfattning: av det blir en både finmejslad och mustig dramatisering som ställer stora krav på ensemblespel och teatralt sceniska lösningar. Roller: 8 kvinnor, varav 3 unga och 5 medelålders och äldre. 15 män varav 7 unga och 8 medelålders och äldre, samt vittror. Scenbild: Västerbottnisk by och stuginteriör. Speltid: Helafton.
