Beskrivning
(Första versionen) En man som under nazismens glansdagar gjorde snabb karriär i partiet återvänder hem efter tio år i ryskt fångläger. Han uppsöker sin fru, som är omgift. Hon och hennes make svarar undvikande på den hemvändande mannens frågor om partiet och partikamraterna. Han har inget lärt av kriget och han lämnar de båda makarna efter en häftig uppgörelse. Han kallar dem förrädare, som svikit Ledaren, Partiet och Tyskland. Han går för att söka upp mer trogna vänner som är beredda att åter bygga upp partiet. – – – (Andra versionen) En man och en kvinna, gifta sedan fyra år tillbaka, har en uppgörelse. Ett brev har kommit från hennes förre man. Han har återvänt efter tio år i ryskt fångläger. Kvinnans nuvarande man vågar inte låta henne ensam ta emot den hemvändande mannen, trots att hon vädjar om det. Först när den återvändande har anlänt tar den äkta maken sitt förnuft tillfånga lämnar hustrun ensam med honom. Här följer en lång förtvivlad monolog, där kvinnan ber den hemvändande mannen förstå hennes situation och sätt att handla. Han lyssnar stum och när hon gråtande lägger sitt huvud i hans knä, föds ett leende i hans ansikte. Han stryker henne varligt över håret och lämnar sedan tyst rummet. Pjäs från 1950-talet.
