Beskrivning
"När Himlens hemlighet, som skrevs 1919 (ingår i samlingen ”Kaos”), hade premiär på Intima Teatern i Stockholm 1921 var det inte bara första gången som Pär Lagerkvist spelades i Sverige. Det var dessutom första gången som ett expressionistiskt drama framfördes i landet. Redan författarens scenanvisningar ger klart besked om att Himlens hemlighet ger möjlighet till nya vägar inom svensk teater. I likhet med de tidigare enaktarna Den svåra stunden I – III markeras här en tydlig brytning med de tidigare naturalistiska strömningarna. Himlens hemlighet är ingen lätt pjäs för amatörgrupper att ta sig an. Den kräver ett väl genomarbetat formspråk, en effektiv – men absolut inte ”överlastad” scenografi – samt inte minst en effektiv ljussättning. För grupper som vill pröva något annat än ""traditionellt realistisk"" teater är emellertid Himlens hemlighet en pjäs att rekommendera! Också i denna pjäs finns Lagerkvists gängse kosmiska perspektiv. Personerna talar om livets mening, undrar över vad det är. Man söker lyckan, och man oroar sig över den frälsning som inte infinner sig. Inte bara det goda finns representerat i pjäsen, utan likaväl de onda krafterna. Pjäs i en akt. Pjäsen finns tryckt i bl a Pär Lagerkvists: ”Dramatik 1”, Bonniers 1956. Roller: 9. 7 manliga och 2 kvinnliga. Gubben i kalott. Mannen på kryckor, Den unga flickan, Dvärgen, Mannen i köttfärgade trikåer (helt stum), Den blinde, En ung man, Gumman, En svartmuskig man. Scenbild: Författaren har utförligt angett en tänkt scenbild, inte helt okomplicerad för grupper utan omfattande tekniska resurser: ”Uppe i scenrummet höjer sig ett mäktigt, blåsvart klot som rampen skär av ett stycke ovanför mittlinjen men som tycks fortsätta nedåt i mörkret. Snett uppifrån vänster faller ett ärggrönt ljus kägelformigt ner genom scenmörkret och belyser skarpt det synliga avsnittet av klotet, lämnande blott en del av detta till höger i skugga. Högst uppe på välvningen står en gubbe och sågar ved.” Speltid: ca 1 timme. – AS"
