Beskrivning
Skyddsrum kan vara så mycket. Biblioteket på Medborgarplatsen är ett. Där står världen ordnad efter bokstav. Allt samlat inom tjocka pärmar. Sliten folkbildning med en tjock, gulnad fernissa av nit, skurmedel och idealism. Dramatikern Martina Montelius har skrivit en timslång monolog om en kvinnlig biblioteksanställd. Hon har utlyst ett föredrag om biblioteksvett och dito information men ingen kommer. Bibliotekarien är utsorterad redan innan hon fått chansen att säga sitt. Hon står där som vilken dramatiker som helst, livrädd för sin publik men framför allt skräckslagen för att ingen överhuvudtaget ska köpa biljetter. Stockholm består enligt statistiska uppgifter av två tredjedelar ensamhushåll. Bibliotekarien är ett av dem. Hon låter jobbet bli sitt liv. Älskar desperat låntagaren Ragnar Hallberg som vägrar lämna tillbaka ”Japaner, japaner, japaner” av Herman Lindqvist. Hatar sin arbetskamrat. Sprejar Ajax på allt. Hon ser böckerna som sina barn och diar ömsint en bok av Ulf Lundell. Hon djupandas. Den uteblivna föredragspubliken blir hennes livskris och drömspel – plötsligt ser hon som på ett pärlband alla förljugna, meningslösa dagar framför sig. Och Gud verkar vara långtidssjukskriven. Martina Montelius har skrivit en tämligen gles text som ömt och varsamt famnar detta människoliv. Monologen är en framvärkt fantasi om hur tjänandet och dess mekanismer ser ut i dag. Det är ingen stor litteratur men uttrycker en såväl lätt ironisk som absolut uppriktig omsorg över en medmänniska.
