Beskrivning
Finns utgiven i bokform i ”Teater I” (Cavefors förlag 1977). Kröningen är ett poetiskt drama byggt på Alkestis-motivet, ett motiv Forssell sysslat mycket med i sin diktning. Bakgrunden: Admetos friar till Alkestis, dotter till Pelias. Priset för bruden är att lägga ett ok över ett lejon och ett vildsvin. På bröllopsdagen fylls brudkammaren av ormar. Apollon driver ut dem, men har redan insett att Admetos måste dö. Han får ödesgudinnorna så berusade att de utan vidare går med på att en annan får dö i Admetos ställe, fast bara om den personen är av kungligt blod. Allenast Alkestis – den unga bruden – vill det, men Herakles återvinner henne efter att ha brottats med Döden. Admetos kröningsdag är inne men det är också denna dag amman haft besök av Döden som lämnat ett brev ämnat för Admetos, där det står om hans analkande död och om den enda utväg som finns för att han skall undslippa den. Amman har utan tillstånd tagit del av brevets innehåll. Admetos anfäktas av dödsångest – han söker tröst hos sin gamla amma. Admetos ber slutligen henne att dö i hans ställe. Amman som vet att det är omöjligt och därför onödigt att lova något, vägrar. Admetos ger sig inte och amman låter sig då undslippa förutsättningarna i brevet och röjer därmed att hon ljugit. Hon förstår inte Admetos envisa begäran, men han svarar att han ville höra kärlek – bli förvissad om kärlek… När Alkestis gått i döden för sin make ber Admetos Herakles om hjälp att hämta tillbaka henne från dödsriket. Den druckne Herakles skrattar bort det hela och avvisar bönen. Admetos ger upp och försvinner ensam bort. När Herakles återkommer med Alkestis vid sin sida står Admetos inte att finna. Herakles skämt hade han tagit på allvar. Roller: 3 kvinnor, 8 män. Scenbild: Konungaborg. Speltid: Helaftonspjäs. – H R
