Beskrivning
Efter Moa Martinsons bok med samma namn. Fyra skådespelare berättar historien om Sally och Ellen, som trots att de växte upp på samma gata träffas först senare i livet när de båda flyttat ut på landsbygden – till fattigdom, slagsmål och fylla parad med solidaritet och obruten livsvilja. Ellen har gift sig med Bernhard och lever i ett ganska gott förhållande med honom, flera barn och en vänlig svärfar. Sally däremot dras med en suput till svärfar och hon föder flera barn som Frans är far till. Frans är en odugling som mest håller sig borta och slutligen dör i fängelse. Sally läser tidningar och böcker och håller socialistiska möten i sin stuga, en verksamhet illa sedd av sockengubbarna. Ömsom i berättande stil, ömsom i gestaltande följer vi livet för de båda, fram till dess barnen är utflugna. Men Sally är i slutrepliken på väg till ett uppbrott för att söka sin son som finns utomlands. ”Sallys barn, Ellens barn, alla mödrars barn snavar i mörkret. De flesta reser sig, försöker få bort smutsen, fläckarna. Vem har lagt snaran? Vem har lagt snaran?”. Roller: 2 kvinnor, 2 män. Scenbild: En stugas interiör, ett rum i Stockholm. Speltid: Helaftonspjäs. – HR
