Beskrivning
Spel i 8 scener från olika tider. Utgiven på ATRs Förlag 1983. Pjäsen som prisbelönades i en tävling anordnad av Tidningen Land, Riksförbundet för Hembygdsvård m fl., söker visa landsbygdskvinnans situation under tre olika epoker. I den första scenen är det 1896. Marias far och bror har farit till Amerika så som så många tvingades göra för utkomstens skull vid den tiden och Maria blev kvar på gården. När spelet börjar har hon gift sig och mannen Anders är den som fått befälet. Anders vill sätta potatis på hennes linåker, för ”inte behövs linåker varje år”. På inrådan av sin moster tar Maria till Lysistrates vapen – och linåker blir det, och även en ”lintott”. I tredje scenen är det nutid hos den unga Sara som är bonde. Hon behöver låna pengar i banken och möts där av vad hon uppfattar som könsdiskriminerande inställning. Systern Margareta har i sin släktforskning hittat en ”anmoder” – ett ”hittebarn” som kom till gården på tidigt 1700-tal. I nästa scen är det 1723 – då föds denna ”anmoder” under omständigheter som kanske inte var så ovanliga på den tiden. Den unga pigan som våldtagits av husbonden, föder i lönndom och försöker göra sig av med barnet, men orkar inte. Hon lämnar det i skogen. Där upptäcks det och tas hem till gården. I en scen kallar husmor ihop pigorna och kontrollerar deras bröst för att söka utröna vilken av dem som fött barnet. Det klarläggs och hon tar också reda på att det är hennes man som är far till barnet och bestämmer sig för att ta hand om det, men den biologiska modern måste bort från gården. Tillbaka i nutid kommer Sara – konfronterad med historien om ”anmodern” och vad hon läser om kvinnoförtryck – fram till att om kvinnorna förr i tiden kunde klara av så ”himla mycket förtryck” så ska väl nutidskvinnan klara av det lilla som finns kvar. – Jag ska gå till banken i dag igen och försöka… Personer: 12 kvinnor, en man, varierande åldrar från 16-ca 50 år. Ett antal roller kan mycket väl dubbleras. Scenbild: Köket på Hagra i tre tidsåldrar, samt ute på ägorna. Speltid: ca 45 minuter. – E B
