Beskrivning
Båda titlarna: Lördagskväll och Lördagsnatt, har använts på pjäsen, som även föreligger i en radioversion. Den hade sin urpremiär i radio 1934 och framfördes första gången i scenisk form, som är den ursprungliga, på Skansen 1935. Handlingen är närmast av anekdotisk karaktär. Alfred i Nygård vill gärna, för ekonomisk vinning, gifta bort dottern Lotten med granngårdens Anton. När denne en lördagskväll knackar på fel gavelfönster och väcker Anton och hans hustru Edla tas han därför emot som en efterlängtad gäst. Han bjuds på brännvin och sockerbitar. Anton blir förvirrad. Han är inte alls ute efter Lotten utan det är gårdens piga Sigrid, som lockar. Sigrid gör sig just iordning för att gå på dans tillsammans med Lotten. Den senare väntar på drängen Henning från byn. Alfred vill ju inte gifta bort dottern med en simpel dräng. Men när alla missförstånd är utredda påminns han, av hustrun Edla, om att han själv en gång, just som dräng, gift sig till gården. Det är alltså bara det gamla som repas upp igen. Lördagskväll är ett tragikomiskt stycke med klara och lätt melankoliska dragspelsdofter från den svenska försommarnatten. Generationerna ställs mot varandra och kvinnorna står för klokskapen. Pjäsen hör till de mer bagatellarbetade bland Mobergs allmogekomedier. Men rollerna är psykologiskt väl förankrade, förutsatt att man spelar fram stycket i rätt tid – 1930-tal. Roller: 6 st. Alfred Nygård, hemmansägare. Edla, hans hustru. Lotten, deras dotter. Sigrid, gårdens piga. Anton i Backa, hemmansägareson och Henning Djärv, dräng. Dessutom kan det, men det beror på regilösningen, tillkomma statister, dansbanebesökare. Scenbild: Två rumsinteriörer, en dansbana. Svenskt 30-tal. Speltid: ca 45 minuter.