Beskrivning
Lycko-Lisa är ett sceniskt inlägg i debatten om vår framtid. Blir den ett paradis där vi tack vare teknologin får tid att förverkliga våra önskedrömmar och leva behagligt? Eller blir den ett helvete, bl a därför att så många av oss saknar ett meningsfullt arbete? I Agneta Pleijels pjäs är det den senare visionen vi får konfronteras med: Kontroll och styrning, datorer och människor som antingen offer eller systemets hantlangare. En skrämmande bild, som ett varningsskott att göra halt inför. I handlingens centrum står Lisa, åtalad inför den kringresande lyckodomstolen, ”lyckomål fyratusensjuhundraelva”. Hennes brott: att inte vara lycklig. Hennes ytterst normala liv, hennes ytterst vanliga mänskliga drömmar och strävanden, hennes ytterst vanliga mänskliga misstag – allt vänds mot henne och blir politisk terrorism, mordhot osv i den framtida skräckstat som författarinnan målar upp i en serie ganska korta scener med Domaren, Åklagaren, Försvararen och Kaninen som centralfigurer och en rad människor ur Lisas tidigare liv som vittnen i domstolen och i återblickar. Kaninen är spelets konferencier, en apart spelledare som anger tonen av på en gång uppsluppet spektakel och grotesk framtidsvision. Pjäsens stil är teaterlekens och en uppsättning ställer stora krav på stilkänsla för att en balans skall uppstå mellan denna ram och det ödesmättade innehållet. Pjäsen finns utgiven i bokform av Stadsteatern och Folkteatern i Göteborg i serien TeaterManus, 1979. I boken finns också den musik som Kaj Chydenius skrev till förstauppförandet på Folkteatern i oktober 1979. Roller: 12. Könsfördelningen kan varieras något, men är ungefär hälften män, hälften kvinnor. Scenbild: En rättegångssal. Förvandlingar till andra lokaler, som ett kontor, hos gynekologen, en hemmiljö, kan göras genom antydningar med rekvisita och med ljusförändringar. Speltid: Helaftonspjäs i två akter. – CE
