Beskrivning
Pjäsen skrevs året efter militärjuntans maktövertagande i Chile. Föreställningen visade 1974 hur den uppsökande skolteatern kunde utvecklas mot en större enhetlighet för rollfigurerna, utan det många gånger mångfaldiga dubblerandet, samt mot en större språklig rikedom. Pjäsen gavs då för skolans lågstadium. Pjäsen skildrar en familj som på grund av torka och fattigdom tvingas flytta från sitt jordbruk i en avlägsen bondby in till storstaden Santiago med dess förstäder av provisoriska plåtskjul. Den utspelar sig vid inflyttningen och visar mötet med samhällsmaktens olika representanter i form av en polis, en byråkrat och en officer. Titeln är distinkt och demonstrativ. Chile är fortfarande Chile, men självklart är situationen jämförbar med den i Guatemala, Argentina, Turkiet och andra länder. Pjäsens perspektiv är barnets. Och dess förundran över en orättvis värld. Inte bara med enkla frågor över varför en del har vatten att vattna sin prydnadsträdgård, medan andra får skörden förstörd av torkan, utan också målande frågor som ”Varför finns här ingen brunn som hemma? Varför finns här inga träd som ger skugga? Inget gräs att ligga i?” Maria är lätt för den unga publiken att identifiera sig med, men ger samtidigt nya perspektiv på de olikheter människor och barn lever under. Maria har kommit till Santiagos utkant uppmanad av morfar att lära sig läsa, men föräldrarna har inte råd att låta henne gå i skolan. Tänk att inte få gå i skolan! Pjäsen innehåller även några starkt upprörande scener. När familjen ordnat sitt hem och hängt sin tvätt runt gymnastiksalen (så som det framställdes i den första iscensättningen, med sydamerikansk kolorit), kommer polisen om natten och skär ner tvättlinorna, för att dagen därpå återkomma och erbjuda sitt särskilda beskydd – mot särskild betalning. Här finns den klassiska barnteatersituationen. Publiken är medveten om de rätta förhållandena och ser lögnen gestaltas på scenen. Slutet är både otäckt och uppfordrande. Oskyldigt arresteras pappan för att ha haft förbjudna tidningar. Publiken har tidigare sett hur Maria hittat en tidning, som hon f ö inte kan läsa och ingen annan i familjen heller. Men pappan förs bort av militären. Det är en påtaglig uppvisning av den chilenska militärens brutalitet. Men hoppet släcks inte med detta. Det växer när mamman och Maria återvänder – med pappans machete – till den by de kommit från. Det är där motståndet kan börja växa. Roller: 4 aktörer krävs, 3 genomgående för framställningen av familjen och 1 som gör de tre figurerna som representerar samhället. Spelplats: Pjäsen fick sin utformning under ett seminarium som även behandlade scenografin. Den tänktes då som en arenaföreställning med ett lågt podium centralt. Pjäsen kräver inga scenväxlingar. Speltid: ca 50 minuter. – THM
