Beskrivning
Prins Sorgfri är skriven efter en saga av Eva Wigström. Den skrevs för Unga Klara-ensemblen vid Stockholms stadsteater där den hade premiär hösten 1977. Målgruppen var lågstadiets elever. Prins Sorgfri är ett lyckligt sagans barn. I slottet där han växer upp med sin pappa, Kungen, får ingen nämna ordet Sorg. Kungen önskar honom endast det lyckliga livet. När Kungen dör får därför ingen nämna ordet Död. I stället säger man att kungen blivit regent i ett fjärran land, och att han skänkt sitt rike till sonen. Men Prinsen får en skymt av vad som döljer sig utanför slottets skyddande murar. Han blir nyfiken och beger sig ut på en lång färd för att möta allt som fadern sökt undanhålla honom. Framför allt vill han ta reda på vad sorg är för något. Pjäsen innehåller många av sagans klassiska komponenter. Till exempel befriar Prinsen Fiskarflickan som är fången hos Sjödrottningen. Men i stället för att de som i den traditionella sagan avslutningsvis sägs leva lyckliga i alla sina dagar kliver de ut i verkligheten. Pjäsen har en genomgående poetisk ton. Den är tänkt att framföras med en beledsagande musik, som finns närvarande hela tiden som i t ex japansk teater. En enda sång finns enligt manus, den framförs av Fiskarflickan. Prins Sorgfri är inte helt okomplicerad att iscensätta. Kanske lämpar den sig därför bäst för grupper med viss erfarenhet. Till pjäsen finns specialskriven musik av Gunnar Edander. Roller: Pjäsen innehåller 20-talet roller, möjliga att framföras av 5 skådespelare – manliga och kvinnliga. Scenbild: Pjäsen är skriven med tanke på omfattande tekniska resurser. Dekoren kan förenklas. Pjäsens struktur förutsätter en väl genomtänkt scenografisk lösning. Speltid: ca 45 minuter.
