Beskrivning
Titeln Röd kväll syftar på den gamla folktron att det skall bli vackert väder när kvällshimlen är röd. Det vackra vädret kan i sin tur ses som symbol för en möjlig frigörelse för Magda. Hon bryter avslutningsvis upp från en miljö som är till lika delar invand som instängd. Både uppbrotts- och frigörelsetemat återkommer ständigt i Sigvard Mårtenssons dramatik. Så också de fastlåsta generationsmotsättningar som speglas även i den här pjäsen. Magda vill ”ut”. Det är inte i första hand sin make hon vill lämna utan lika mycket den kvava miljö han är en del av. Hennes mor söker på alla sätt hindra henne från att förfalla till ”slinkeriet”, att bli en sådan som ”slänger sig på rygg för vem som helst”. Men, när uppbrottet slutligen sker närmast jublar modern: ”Min flicka är fri”. – Dottern har gjort vad hon själv aldrig vågat. Medan Ludvig Fredriksson närmast är en nyfiken observatör är Ernst Fredriksson en tragisk gestalt. Han är ett offer för ett slutet socialt system, där man åldras eller slår sig till ro alltför tidigt: ”Jag hade trott, jag har haft nåt, när jag ingenting har haft.” Röd kväll är ett spännande drama i det lilla formatet. Det är viktigt att träffa rätt tidsfärg för att lyfta fram det tidlösa i stycket. Dess bas är en tid när telefoninnehav inte var en självklarhet, när bilarna inte var gemene mans möjlighet och när p-pillren inte var uppfunna. Språket i pjäsen har en (sydsvensk) dialektal färgning, men detta förstärker snarast miljöuppbyggnaden. Roller: 4: Ernst Fredriksson är en grovarbetare i 30-årsåldern. Magda, hans tio år yngre hustru. Ester Bergström, ca 45, Magdas mor. Ludvig Fredriksson, ca 60, hennes farbror. Scenbild: Köket hemma hos Ernst Fredriksson. Svenskt 40-tal. Naturalistisk dekor. Speltid: Knappa 60 minuter. – COL
