Beskrivning
Efter en novell av Willy Sørensen. Till pjäsen finns musik av Jan Bandel. Romeo och Signe dramatiserades av Staffan Westerberg för Unga Klara- ensemblen vid Stockholms stadsteater. Den hade premiär på Klarateatern våren 1979. Målgruppen var mellanstadiets elever. Pjäsen är ett mångbottnat sceniskt poem om känslor, om smärta och om längtan efter kärlek och ömhet. Inte minst är det en pjäs om tårar, men tårar som värmer. Signe gråter, för hon kan se bara då hon gråter. Föräldrarna, ständigt upptagna av skilsmässodiskussioner, har ingen förståelse för hennes tårar. Därför tvingar de henne att sluta med sin gråt. Signe blir då blind och gör föräldrarna förtvivlade. Signe älskar glasmästarpojken Romeo, som är mycket blyg. Signe måste gråta för att se honom. När de kysser varandra blir Romeo genomvåt. En dag kommer han inte tillbaka till Signe. Signe placeras på en blindanstalt och får ledarhunden Rollo. Sedan klarar hon sig bra och kan vandra genom stadens gator tillsammans med Rollo. Som vuxen har hon jobb i en zoologisk affär. Men Rollo har blivit gammal och har svårt att fördra de unga hundarna han möter i staden. Han skäller och morrar. En dag far en mager, uppnosig valp på Rollo, som sliter sig och blir påkörd av en bil. Bilen dödar honom. I bilen sitter Axel Torstensson, ägare till Torstenssons Bilverkstad. Med honom kommer Signe att leva i ett lyckligt äktenskap. Pjäsen kräver en iscensättning som skapar möjligheter till stark poetisk förtätning. Roller: 14. Pjäsen kan framföras av betydligt färre medverkande, av exempelvis två manliga och två kvinnliga skådespelare. Scenbild: Pjäsen är möjlig att iscensätta med endast en scenbild. Den kräver ingen avancerad dekor. Speltid: ca 45 minuter. – AS
