Beskrivning
En pjäs för barn och deras föräldrar fritt efter några äventyr ur Odyssen. Gösta Kjellin gör med Sagan om havet ett försök att berätta om Odyssevs irrfärder för barn. Han gör det på två sätt. För det första får Odyssevs son Telemakos en central roll. Han går därhemma hos mamma Penelope på ön Itaka och väntar på pappas hemkomst. Mellan äventyren som Odyssevs och hans mannar råkar ut för får vi följa Telemakos och hans bekymmer med alla friare som uppvaktar mamman och försöker övertyga henne om att Odyssevs aldrig kommer åter. Telemakos är övertygad om att Odyssevs en dag skall stiga iland. Telemakos är den i berättelsen som barnen skall kunna identifiera sig med. För det andra får berättelsen en mera ”ofarlig” icke våldsinriktad framtoning. I den klassiska berättelsen skall den friare som lyckas spänna Odyssevs båge få Penelopes hand. Den ende som lyckas är den återvändande Odyssevs. I den här versionen gäller det att gissa gåtor. Den klyftigaste vinner och självfallet är det den återvändande Odyssevs som också i denna kamp segrar. – Det är tveksamt om denna förändring av grundberättelsen är en bra lösning. Berättelsen slutar med att skådespelarna sammanfattar: – Nu har vi berättat för er Sagan om havet. – Om ett barn som längtade efter sin pappa. – Om en kvinna som längtade efter sin man. – Om en man vars längtan var starkare än hans fruktan. – Om drömmarnas hav, om sagornas hav. – Sagan om havet. Roller: Minst sju, varav två kvinnliga. Scenbild: Havet och Odyssevs skepp samt ön Itaka. Med tanke på de många faror och miljöer Odyssevs och hans mannar hamnar i ställer pjäsen stora krav på förmågan att med små medel antyda förändringar. Speltid: ca 60 minuter. – SA
