Beskrivning
Skelettmaskinen är en dramatisering av Gunilla Boëthius barnbok med samma namn. Författaren svarar själv för dramatiseringen. Den spelades första gången av Riksteaterns barn- och ungdomsteateravdelning vintern 1980. Målgruppen var lågstadiets elever. Pjäsen är en avslöjande skildring av ett traditionellt svenskt familjeliv. Familjemedlemmarna är fångna i sina roller. Det ömsesidiga beroendet och förtryckets mekanismer blottlägges. I dramats centrum står Johan. I likhet med sina två systrar går han i skolan. Johan ligger i ständig fejd med sin pappa. Fadern har en klassisk roll som familjens överhuvud. Han ser som sin plikt att uppfostra. Sonen revolterar mot faderns entydiga hållning och förmyndarmentalitet. Johan är ett fantasibegåvat barn med stor talang för att berätta. I barnkammarens mörker flödar påhittigheten och han berättar livfullt de mest utförliga historier som får hans båda systrar att känna såväl lust som fasa. Med hjälp av en skelettmaskin plockar han fram olika sorters skelett som på olika sätt kan komma att ingripa i barnens liv. Johan både behärskar och dominerar sina systrars liv. Delvis beundrar de honom. Han är den äldste av dem. Han är kraftfull och representerar det oväntade. Men Johan är också en förtryckare, förtrycket går igen. Så som han förtrycks av fadern förtrycker han systrarna. Pjäsen är indelad i tio scener. Den kräver ingen avancerad teknik för att gestaltas. Roller: 5: Mamma, Pappa samt syskonen/barnen Johan, Karin och Irina. Scenbild: Pjäsen utspelas i ett hem. De olika rumsmiljöerna kan antydas med dekorelement och rekvisita. Pjäsen är skriven för uppsökanderummet. Speltid: ca 55 minuter. – A S
