Beskrivning
"En pjäs om hur väsentligheter blir nonsens och det oviktiga huvudsak. Pjäsen saknar handling. Ar ett collage av oengagerade förnumstigheter. Författaren skrev: "" . . . Tidens Barn har händelsevis vaggats samman. Lojt snack, tillfälligt uppblossande, aldrig långvarigt. Köp och slang. Hoppande spridda frågor och svar, som sällan passar ihop. Nonsens och fakta. Punktrepliker. Det vanliga tuggandet, sugandet, läppjandet. Sött, salt, kuriöst, ultramodernt eller från sekelskiftet. Medicinska, ekonomiska, erotiska småbekymmer. En smula schackrande. Ett litet självmord i förbifarten."" Med svart humor tecknar Aspenström bilden av en civilisation i väntan på döden. Ur Teater II – utgiven som bok på Bonniers förlag, 1963. Roller: Han som älskar Fröken Ur, Frågaren, Gäsparen, Patrioten, Nybörjaren, Flickan med den gröna tån, Damen med chokladasken, Gumman som sopar, Amöban, Konstälskaren, Självmördaren, Andra tidens barn, Två Guds barnbarn, Två litteratörer, Carl von Linnes utsände. Antalet nödvändiga aktörer är tänjbart. 10 personer torde behövas. Spelplats: Ett arealistiskt rum. Speltid: Ungefär 30 minuter."
