Beskrivning
Utgiven i bokform, ”Svenska radiopjäser, 1953”, Radiotjänst. Liselotte ligger svårt sjuk i ”tornrummet” i den vita villan. Alla vet att hon ska dö. Det vet doktorn, de jämnåriga kamraterna Ulf och Hjalle och mamman. Det är bara Liselotte som vet att hon ska bli frisk. Hon har ett tecken som bara hon förstår att tolka. Utanför fönstret sitter en trast i ett träd och sjunger. Han kom för fjorton dar sedan. Hans sång ger henne vackra drömmar och febern sjunker. Ulf och Hjalle jagar fåglar med luftgevär och skjuter Liselottes trast, som skadad vinglar in mot skogen. Mellan Liselotte, som iakttagit det hela från fönstret, och pojkarna uppstår ett upprört samtal. Hon anklagar dem för att ha dödat den fågel som skulle göra henne frisk. ”Har ni någonsin dödat någonting för någon annan människa? Det känns inget vidare”, säger Ulf i en monolog. Han uppsöker flickan på hennes rum, försöker förklara. Fågeln dog ju inte, den flaxade bara in i skogen. Flickan blir ännu mer upprörd. Fågeln har tystnat. Hon skriker: ”Gå din väg! Försvinn! Kom aldrig tillbaka. Jag hatar dig. Det är du som gjort att jag aldrig kan bli frisk nån gång.” I slutscenen har undret inträffat. Sedan en tid har fågeln återkommit. Han sjunger, osynlig från trädet, och Liselotte är på väg att bli frisk. Alla tror nu att hon ska bli bra. En kväll överraskar hon Ulf när han tar sig ner från det träd där fågeln brukar sjunga. Hon tror att han åter vill döda hennes fågel. Ulf avslöjar att fågeln sedan länge är död och att det är han som övertagit trastens roll. Trasten fanns med som episod i Widdings debutroman ”Inga stormar än”, 1950, och han har själv berättat att han fick impulsen att göra om den till en pjäs då han i radion hörde Tennessee Williams enaktare Fastigheten är utdömd. Roller: Liselotte, 15 år och hennes mamma. Ulf och Hjalle, båda 16 år. Spelplats: Flickans rum och trädgården utanför. Miljön kan antydas. Pjäsen är skriven för radioteatern, men bör utan svårighet kunna överföras till scenen. Speltid: ca 20-25 minuter. – SA
