Beskrivning
En sinnessjuk man har tagit sig ut från Beckomberga och återvänt till det hus där han en gång bodde tillsammans med sin hustru Elisabeth. I trappuppgången möter han herr Edman, som numera bebor samma lägenhet. Edman blir misstänksam och erinrar sig den händelse som gjorts att Johansson hamnat på mentalsjukhus. Han ber Johansson vänta en stund och skyndar efter hjälp. I en drömscen möter Johansson sin mördade hustru Elisabeth, som förklarar för honom att han aldrig mördat henne. Han har bara drömt, säger hon. Då vårdaren kommer för att hämta honom följer han med utan protest. Han följer dem, men han vägrar erkänna deras verkliga existens. ”Jag följer er som man följer en arkebuseringspluton i drömmen. Men alldeles oberörd. Vad kan ni göra mig? Ingenting. Fastän jag följer er, stannar jag ändå där jag är, och min hustru kommer att väcka mig med kyssar…”.
