Beskrivning
En symmetrisk monolog. Fadern väntar sina gäster på 50-årskalaset. Han förbannar denna dag, då han hyllas i stället för att beklagas. Vad är hans liv egentligen? Ett förspillt liv, jagande efter vind. Till sist ringer det på dörren. Stödd på sin son och dotter går han att öppna, ängslig, upprörd. Och han frågar sina barn: ”Jag är en gammal gubbe, märker ni det?”
