Beskrivning
Handlingen utspelar sig i Indien på 1600-talet. Pjäsen inleds med att Manucci, kvinnoläkare och memoarförfattare, berättar om sitt arbete som läkare bland unga, beslöjade otillfredsställda kvinnor och han berättar om mogulfursten och Indiens kejsare Aurangzeb och dennes familj. Kejsarens dotter heter Zéb-un-nisá, hon skriver poesi och har en förbjuden svärmisk kärleksaffär med en ung man vars namn är Aqil. Medan fadern-kejsaren har en uppgörelse med sin gamle lärare som halshuggen ligger på golvet framför honom och besvarar hans utbrott, sitter Zéb-un-nisá på sin matta i kvinnopalatset omgiven av sina kvinnliga livvakter, däribland Shadjar-ud-durr som är förälskad i prinsessan och svartsjukt bevakar henne. Prinsessan tänker bara på sin kärlek till Aqil. Shadjar-ud-durr lovar att arrangera ett möte mellan de båda. Det sker, men pojken verkar enbart vara intresserad av gods och gull. Medan prinsessan talar och lever i sin poetiska drömbild av honom lockar han av henne alla hennes dyrbara smycken. Någon (Shadjur-ud-durr?) måste ha förrått deras möte för fadern som kommer på en inte väntad visit. Aqil göms undan i badkaret. Fadern säger sig vilja ha ett bad och karet med vatten värms upp – dvs ett bestialiskt iscensatt mord på den unge Aqil. Zéb-un-nisá själv, får behålla sitt liv. Far och dotter tar under artiga ömhetsbetygelser farväl av varandra för kvällen. Zéb-un-nisá är en ovanlig pjäs – ett poetiskt stycke – mycket vackert och mycket grymt. Finns utgiven i bokform i ”Gudar och människor och Zéb-un-nisá”, Alba 1978. Roller: 6 kvinnor, varav en ung, 5 män, varav en ung. Scenbild: Interiör av ett indiskt kejserligt palats. Speltid: Helafton. – HR
