Beskrivning
I skymningen har det börjat snöa. Spåren efter den som ger sig in bland trädstammarna i parken är snart obefintliga. Här kan man i skydd av snö och begynnande mörker sköta de affärer som inte riktigt tål allmän insyn… Två herrar möts, mötet är avtalat genom en annons, får vi snart reda på. Men det dröjer innan deras verkliga ärende blir uppenbarat. Det gäller, som den ene herrn uttrycker det att människan ”har en fot och en fossing”, dvs en människas fötter är inte lika stora. De två herrarnas ärende är att försedda med varsitt par nyinköpta skor, storlek 42 resp. 43, byta så att båda kan få behaglig passform. Bytet genomförs också, men med komplikationer: Iväg skrämda av förbipasserande förlorar de båda herrarna ett tag orienteringen, och när de åter hittar sina uppställda skor är det i händerna på en polis som granskar sitt fynd — och försvinner igen. Ett lyckligt slut alltså, och man bestämmer sig för att ses igen, om fyra år, på dagen och timmen, med varsitt paket. Pjäsen är skriven som radiopjäs, men den har också spelats på scen och ett överförande kräver inga textförändringar. Peder Sjögren (f 1905, d 1966) var som dramatiker en mästare i att med en koncentrerad dialog i ”det lilla” skapa något vida större. I Möte i parken växer underfundigt trevande fram en medmänsklig och sant komisk situation med visioner långt förbi det Chaplin-mässiga skobytarnumret. Den lyhörda dialogen kräver sin motsvarighet i spelet. Pjäsen finns utgiven i bokform i ”Svenska radiopjäser 1962” (Sveriges Radios förlag 1962). Roller: Två ensamstående herrar (eventuellt också en stum roll som polis). Scenbild: En park. Pjäsen kan ges på vanlig scen, men kanske med fördel hellre i arena- eller någon form av halvarena-arrangemang. Någon dekor behövs inte. Fullt tänkbart är också att spela pjäsen utomhus i en verklig park. Speltid: ca 40 minuter. – CE
