Beskrivning
Pjäsen handlar om min egen barndom som mytologi. Efter det att Tomas hade dött stod mitt hopp till att bli vuxen. När ens bästa vän dör och man är 8 år känns det som att ha hamnat i baksuget efter en överlastad långtradare på en isig väg i norr. Är det självbevarelsedriften eller ett underbart gruskorn som gör att man lyckats häva sitt vinglande tillstånd ute på körbanan och ta sig till väggrenen innan personbilen efter långtradaren kör förbi? Syftet med denna pjäs är inte att besvara den frågan. Orsaken till att stycket över huvud taget kom till är den att både verkligheten och det hinsides kan besvärjas – åtminstone för några ögonblick – genom att de får sin gestaltning i en dramatisk text.
