Beskrivning
Monolog om livet som sjömanshustru på 1900-talet byggd på erfarenheter från Åland, insamlade av Hanna Hagmark. I första akten kommer huvudpersonen hem efter att ha vinkat av sin man. Nu har hon återigen flera månader framför sig att försöka klara allt själv och stå emot ensamhet, oro, skvaller och kvinnoförakt. Hur blev livet så här? Och hur får man äktenskapet att fungera med en ocean emellan makarna? Hon kämpar, gör bort sig, skrattar högt och hittar sin styrka. Men så dör svärmor, hennes stora stöd i vardagen, barnens farmor, mannens älskade mamma. Sjömanshustruns komplicerade relation till havet ställs nu på sin spets.
I andra akten kommer mannen äntligen hem och förväntningarna övergår till verklighet, den första tidens kärleksyra övergår i konflikter. Det är svårt att hitta sina roller. Vem bestämmer här hemma? Precis när paret funnit sin tvåsamhet inser de att det är dags för mannen att åka ut igen. Monologen har två akter som är tänkta att spelas utan paus med en musikalisk mellanakt. Monologen lämpar sig också att framföras tillsammans med musikinslag.
