Beskrivning
"Bakgrund och inspiration till pjäsen har Anderberg fått från en tidskriftsartikel som berättar om den romerske legionären Marcus Lurius grymma öde. 1958. 2046 år efter hans död kunde han jordfästas på en kyrkogård i Rom. Hans kropp hade hittats i en väldig, ihålig cypress i Nordafrika. År 88 före Kristus gjorde han myteri mot ståthållaren Antonius Tiberius i Nordafrika. Han uppmanade 24:e legionen till uppror och begärde att man skulle avsätta ståthållaren med våld, för de grymheter som denne begått. Straffet för upproret blev grymt. Genom ett hål nio meter över markytan infördes han i det inre av trädet, iklädd full rustning och med domstolsutslaget, skrivet på pergament, fastbundet vid gördeln. Därefter tillslöts hålet och den dömde lämnades att svälta ihjäl eller kvävas. När trädet i vår tid fälldes kunde man från pergamentrullen läsa: ""Marcus Lurius, en ärkeförrädare, hänger här som en varning och maning för eftervärlden. Han underminerade disciplinen inom legionen och manade till uppror mot överheten. Han hade för avsikt att störta ståthållaren och mörda folktribunen, varefter han ämnade marschera mot Rom. Dessa hans planer blevo för evärdliga tider gäckade."" Pjäsen kan karaktäriseras som ett ondskans drömspel. Diktaren Dante gör sin jordiska infernovandring beledsagad av Vergil som visar diktaren verkligheten som den är. I en oändlig ström passerar de, slavarna, trälarna – alla de meningslöst plågade offren för den mänskliga ondskan. Marcus Lurius är bara en i denna oändliga skara. Pjäsen är mycket svår och kan endast rekommenderas grupper med stor erfarenhet. Roller: Dante, Vergil, Slaven, Bödeln, Tiberius, Kvinnan, Marcus, Röster. Scenbild: Drömspelsartad miljö av infernokaraktär. Speltid: ca 60 minuter. En första version av pjäsen finns i boken ""Svenska radiopjäser 1959"", Sveriges Radios förlag. 1961 gav Zindermans förlag ut pjäsen i en betydligt mer genomarbetad och omfattande form."
