Beskrivning
En kvinna i 55-årsåldern talar i denna monolog om osynliggörandet av medelålders kvinnor. I samma ålder som män tillåts vara på sin professionella höjdpunkt anses kvinnor inte sällan som för gamla. Pjäsen problematiserar valet att försvara sig eller låta bli, att följsamt anpassa sig till rådande maktstrukturer eller hävda sig och förlora både arbete och social spegling. Kvinnan som talar i monologen är skådespelerska med stark yrkesstolthet och i pjäsen finns flera sammanvävda fiktions- och realitetsnivåer, bland annat ett försvarstal för Medeas akt att döda sina söner. Ouzounidis skrev pjäsen 2009 och den kan göras med enkel scenografi.
