Beskrivning
Efter Pantelejves Petjka och klockan. Under åren närmast efter revolutionen i Ryssland, härjade gäng av föräldralösa, s k vilda barn, i städerna. Pedagogen Makarenko tog sig an dessa barn. En av hans ”elever”, Pantelejev, skrev boken ”Petjka och klockan”, om vägen från det vilda, till ett anständigt liv. De vilda barnen är en dramatisering av denna berättelse. Pjäsen är full av dråpliga roller och situationer, i bästa mening en pjäs för alla åldrar. Petjka åker i arrest, anklagad för stöld. Där sover ett fyllo ruset av sig. Petjka snor hans guldklocka. Poliskommissarien beordrar att Petjka ska till en anstalt. På anstaltsgården lyckas han gräva ner klockan, fast besluten att rymma så fort som möjligt. Men hinder uppstår: vinterns vedförråd placeras just där klockan finns och vid ett misslyckat rymningsförsök får Petjka lunginflammation. När han tillfrisknar organiserar han förflyttningen av veden så skickligt, att han väljs till förtroendeman. Och det var ju inte meningen. Uppgifterna blir nu så många, att han knappt hinner tänka på vare sig klockan eller att rymma. Så går ett år och Petjka är på marknaden med en kompis. Äntligen har han kunnat gräva upp klockan. Han träffar en flicka som försöker sälja en klockkedja. Petjka känner igen den som hörande till klockan. När han lämnar tillbaka kedjan, har han häktat på klockan. Roller: 8 manliga (13-50 år), 4 kvinnliga (13-50 år). Dubbleringar kan göras. Scenbild: 11 miljöer: marknaden, torget, på gatan, på polisstationen, utanför och i tehuset, utanför och i olika rum på anstalten. Allt detta kan göras enkelt. Speltid: ca 90 minuter. – LJ
