Beskrivning
I boken Teater som utgavs 1918 lade Pär Lagerkvist fram sina dåvarande synpunkter på teaterkonsten. Han vände sig framför allt mot naturalismens illusionsteater, som han ansåg representerades främst av Henrik Ibsen. Den moderna teatern skulle, enligt Lagerkvist, nå bortom detaljanalysen och den yttre verkligheten. I stället skulle dramat söka sig till en mäktig och befriande helhetssyn. De tre enaktarna Den svåra stunden som presenterades i samma bok, var ett försök att förverkliga detta program. Pjäserna är skrivna under intryck av Strindbergs drömspelsdramatik och har en mycket stark känsla för de sceniska uttrycken. Här finns således stora möjligheter för de medverkandes egen sceniska fantasi! Lagerkvist intresserade sig också mycket för bildkonsten och hade under en vistelse i Paris närmat sig kubismen. Detta märks inte minst i den minutiöst beskrivna scenbilden till den första enaktaren som tonar fram ett stycke kubistiskt måleri. I den andra enaktaren söker författaren sig fram till en ny belysningsteknik. Just användningen av ljuset är centralt för samtliga pjäser och en förutsättning för ett lyckat resultat. Den svåra stunden är, i likhet med Lagerkvists verk överlag, tre stycken med snarast kosmiska perspektiv. Endast de stora frågorna är väsentliga nog. Samtliga stycken handlar om döden och de döda människorna samt om sökandet efter en Gud. Pjäserna förutsätter väl genomtänkta regi- och scenografilösningar. Finns dessa kan texterna vara utmanande och stimulerande i amatörsammanhang. Pjäserna finns tryckta bl a i Pär Lagerkvists: Dramatik I, Bonniers 1956. Roller: I – 2 manliga Herrn i Frack, Herrn med Puckel. II – 10 roller, 8 manliga och 2 kvinnliga. III – 4 roller: Gossen, Gubben, Gumman, Apan samt röster: där rösterna kan finnas inspelade. Scenbild: Det centrala i respektive enaktares scenbild är inte en realistisk dekor. I stället bör en omsorgsfull ljusscenografi vara vägledande. Speltid: ca en halvtimme för vardera stycket.
