Beskrivning
Värmlänningen Göran Tunströms författarskap omfattar nu de flesta genrer. Som poet och romanförfattare är han vida läst, men det är först under senare år han även kunnat höras som dramatiker. Det är jag, Juan var en av hans tidigaste pjäser skriven för Riksteaterns Barn- och ungdomsteateravdelning, tänkt för mellanstadiet i skolan. Den utnyttjar den uppsökande teaterns stora frihet: korta scener, hastigt framträdande gestalter som här ur kolonialhistorien och inga krav på psykologisk karaktärisering, då pjäsen skildrar fragment av människoöden som delas av många. Jag är rädd att pjäsen kan uppfattas som skissartad på ett negativt sätt, men den kan framföras så att just detta framhävs och blir dess styrka. Den tycks skriven i ursinne. Här finns inget överflödigt. Rakt och utan omskrivningar ställer den frågor sprungna ur en stark rättvisekänsla och indignation över det skamlösa utnyttjandet av amerikanska urinnevånare och bergens rikedomar. Den indianska tragedin är temat, men denna gång inte de omhuldade nordamerikanska indianerna utan de latinamerikanska. Pjäsen har likheter med innehållet i Ingelstams Så länge träden växer …, men är mer episk till sin dramaturgi och erbjuder inte minst musikaliskt en utmaning då den förutsätter rytm och musik både som karaktärisering och som suggestion. Roller: 15 roller samt i en scen skolbarn. Dessa kan göras med ett minimum av 4 aktörer varav en kvinna. Spelplats: Pjäsens fragmentariska karaktär förutsätter en minimal dekor. Speltid: Ungefär 35 minuter. – THM
