Beskrivning
Pjäs i tolv ”stunder” med några mellanspel. Pjäsen finns utgiven i bokform, Delfinserien (Aldus/Bonniers), 1968. Denna pjäs hör till de absoluta storverken i senare svensk dramatik. Den är en moralitet om det atombombskrig som kanske väntar oss, om de vägar vi slår in på och som obönhörligt bara för oss närmare katastrofen. Pjäsens slutsats blir (med författarens egna ord) ”att det enda sättet att avskaffa de mänskliga problemen är att avskaffa människan”. Som i de flesta av Key-Åbergs pjäser är det inte gestalter i vanlig mening som skildras. Det är i stället en pjäs om hur man talar, om ett rollspelande in i döden. Det språk som vore det enda riktiga, vågar vi inte använda. Pjäsen kan lätt uppfattas som djupt pessimistisk. Så här har Key-Åberg själv i en intervju sagt om detta och om att skriva om döden: ”…jag ville skriva en pjäs om det verkligt demokratiska resultatet av detta som angår oss alla: Vår gemensamma död. Vi lever som om vi vore odödliga. Det är livskänslans credo. Det är ju skillnad på olika sorters pessimism. – – – Jag tror att detta som hotar oss går att göra något åt. Men jag är pessimistisk om de metoder vi nu väljer för att lösa problemen. Det är en pessimism som pekar på att det finns en möjlighet till lösningar. – – – Politik borde vara det nödvändigas konst, men är det alltför sällan.” De roller vi möter i pjäsen är vanligt folk, politiker, militärer, journalister, en kyrkoherde, bakterier – Gud och Fan. Överläggningar mellan höga militärer, TV-uttalanden, en operationsscen osv varvas med körpartier och sånger. Språket växlar från det cyniskt faktiska över poetiskt strukturerad dialog till rena poem med stor värme. Pjäsen bör framföras med musik. Till uruppförandet på Wasa Teater i Finland 1967 skrev Kaj Chydenius mycket slagkraftig musik som det knappast finns anledning att byta ut mot nyskriven. Roller: Pjäsen kan framföras av varierande stora grupper. Minimum torde dock vara 8-10 personer. Scenbild: Pjäsen bör framföras på en scen. Olika scenbilder i de olika avsnitten. Möbler, rekvisita, projektioner. Speltid: Helaftonspjäs. Kan kortas genom att man inte spelar alla avsnitten (flera av dessa är också möjliga att framföra separat). – CE
