Beskrivning
Bara ett halvår efter Flotten kom Hemmet, premiär i december 1967. Ensemblen var större än i Flotten och författarna hade nu blivit två. Men tillkomsthistoria är återigen grupparbetets och resultaten har många likheter. Hemmet är dock ett redan från början mer strukturerat drama och med koncentration till ett mer avgränsat ämnesområde: Åldringsvården. Denna begränsning gör dock inte att den sociala kritiken blir mindre, snarare tvärtom genom den konkreta kraften i de sceniska bilderna. Pjäsen förutsätter en lekfull spelattityd, det är den som måste skapa relief mellan textens form och det tungt drabbande innehållet. Pjäsen skall fungera som ett slag i magen på publiken: Vad gör vi med våra gamla? Vart har deras liv tagit vägen? Hur har de hamnat på undantag? Var ligger vårt eget ansvar för detta? Det räcker ju inte med söndagspredikan av prästen, enstaka besök av barnen, kaffe och bullar. I Hemmet finns flera exempel på pjäs i pjäsen, alltså scener där rollidentiteterna förändras, rollgestalterna framställer nya roller. Växlingarna mellan de olika planen är ibland intrikata så att historierna glider in i varandra: den dåtid man berättar om blir scenens nutid – och publikens. Dessa trollerier är mycket tacksamma att arbeta med i teatergruppen. De erbjuder verkliga möjligheter att pröva gestaltningskonst – utan nästan några andra medel än texten och skådespelaren. Här finns också talkörer, stämningsskiften, snabbkarakteriseringar och andra grepp som gör pjäsen mycket lämplig som underlag för en teatergrupps övningar. Det är knappast någon tillfällighet att Hemmet blivit en klassiker bland både yrkes- och amatörteatrar. Pjäsens uppbyggnad ger också möjligheter till framförande av förkortade versioner, vilket också flera gånger har gjorts. Roller: 9 gamla på ålderdomshemmet – 5 kvinnor, 4 män, samt systrarna Gunnel och Siv och biträdet Anette. De tre sistnämnda i originalversionen och mestadels också senare spelade av manliga skådespelare. Scenbild: Bör spelas på en naken scen med endast stolar som rekvisita och med mycket lätta antydningar i fråga om kostymeringen. Speltid: Helaftonspjäs i två akter. Pjäsen finns utgiven i bokform i Delfinserien, Bonniers, 1968.
