Beskrivning
Alceste, ”les misanthrope”, hatar mänskligheten. Han insisterar att hela tiden säga sanningen, trots att den skadar hans vänner och bekanta. Alceste avvisar de sociala konventionerna i sjuttonhundratalets franska salongen. Hans vägran att vara ”trevlig” gör honom oerhört impopulär och han blir isolerad i en värld som han bara tycker är ytlig. Detta ger honom inte bara problem med kärlekslivet utan också med lagens långa arm. Mycket till förskräckelse för hans vänner och kamrater.
Trots hans övertygelse kan Alceste inte låta bli att älska den flyktiga och livliga Célimène, som passar in i det sociala spelet (som Alceste föraktar). Även om han åtrår och beundrar henne, men Célimène vägrar att förändras och anklagar Alceste för att vara olämplig för samhället. Trots hans rykte som ”misantropen” har Alceste kvinnor som gillar honom, särskilt den prudentliga Arsinoé och den ärliga Eliante. Han bekänner deras överlägsna dygder, men hans hjärta ligger fortfarande hos Célimène. Hans djupa känslor för henne blir ett medel som motverkar hans negativa uttryck om mänskligheten, men eftersom det är ett faktum att han har sådana känslor, inkluderar det honom bland de som han så hårt kritiserar.
Alceste förolämpar en sonett skriven av den mäktiga adelsmannen Oronte och han kallas till rättegång. Han vägrar att dela ut falska komplimanger och förödmjukad beslutar han sig att gå i självpåtagen exil. Arsinoé, en äldre kvinna, visar honom ett kärleksbrev som Célimène skrivit till en annan friare. Han upptäcker att Célimène har förlett honom. Hon har skrivit identiska kärleksbrev till många friare (inklusive till Oronte) och brutit sitt löfte att gynna honom framför alla andra. Han ger henne ett ultimatum: han kommer att förlåta henne och gifta sig med henne om hon flyr med honom. Célimène vägrar, hon är ung och vacker ovh vill inte lämna samhället och alla hennes friare bakom sig. Alceste bestämmer sig då att fly från samhället, och stycket slutar med att hans vänner springer efter för att övertyga honom att återvända. Rollerna är inte lika stora. Huvudrollen Aleceste bär den största texten. Översättningen gjord 1994.
