Beskrivning
"Från kritiken av vår behandling av våra åldringar i Hemmet vände Kent Andersson och gruppen vid Göteborgs stadsteater till samhällets minsta, barnen. Sandlådan hade urpremiär 1968, och har blivit den av amatörteatrar mest spelade av Kent Anderssons pjäser. Formen i pjäsen ansluter till Flotten och Hemmet. Här finns samma växling mellan dialog, monologer, sånger, poetiska uttryck och drastiskt humoristiska, talkörer osv. Här finns också det i det närmaste neutrala scenrummet med skådespelare som med mycket små yttre medel gestaltar olika åldrar och typer, går in i och ut ur roller och stundtals talar direkt till publiken. Den sociala kritiken i Sandlådan är möjligen mindre rik på valörer än i de andra pjäserna i kvartetten. Delvis hänger det samman med att barnrollerna lägger hinder i vägen för en mer intressant människoskildring. Resultatet blir en mer direkt attack i det politiska budskapet, men samtidigt också mindre nyansrik gestaltning. På ett ytligt plan är Sandlådan den tydligaste budskapspjäsen av de fyra. Konstnärligt och dramaturgiskt når den inte riktigt upp till de andra. (Vilket ändå innebär att den hör till topparna i modern svensk dramatik!) I Sandlådan finns en gestalt med en särskild dramatisk funktion: Gajen. Övriga är barn, föräldrar och barnvårdare. Gajen är en outsider, en ölare som gör entré först i pjäsens slut och blir dess sanningssägare. Detta är naturligtvis en mycket tydlig dramateknisk konstruktion och innebär svårigheter som man måste tänka särskilt på vid en iscensättning. (Jfr f ö med Främlingen i Flotten.) Sandlådan är, precis som Hemmet, ett härligt stycke att arbeta med för en amatörteatergrupp och även här finns möjligheter att kondensera fram kortversioner. Roller: 7 barn i sandlådan, 5 vuxna – 6 kvinnliga och 6 manliga roller. Spelet bygger på att också barnen görs av vuxna skådespelare. Scenbild: En sandlåda. Speltid: Helaftonspjäs i två akter med prologen ""Röster i mörkret"" – ""Blandade rop"". Pjäsen finns utgiven i bokform i ”Flotten, Sandlådan"", entré/Riksteatern, 1970. Musik av Sven Erik Johansson."
