Beskrivning
Pjäsen består av 94 scener ofta med två personer som samtalar. Då karaktärerna mestadels bara identifieras med genus och ålder är det svårt att avgöra hur många de egentligen är eftersom flera uppträder under skiftande åldrar.
Terminalen är gränssnittet mellan levande och döda. De pratar med varandra och man vet inte vem som är vad.
Det är flera parallella handlingar: Cellovirtuosen Aron som efter ett slaganfall kommer hem i rullstol helt förlamad och utan talförmåga. Hans hustru inleder ett förhållande med hans pappa och ledsagaren som anställs, en ung kvinna, har svårt att klara jobbet. Hon utsätts också för påtryckningar från sin pojkvän.
Diakonen Erik kör sin demente pappa till ett hem samtidigt som han försöker vara ett stöd för andra.
En tjugosjuårig övervakningsinstallatör tjuvtittar på sina kunder.
En sextioettårig man vakar vid sin dotter Annas sjuksäng samtidigt som han blir anklagad av sin hustru för övergrepp på flickan.
Ett par (hon gravid) bevittnar en misshandel i tunnelbanan. Två väktare ger sig på en ung invandrarpojke. Det leder till att hon begär skilsmässa eftersom han var så passiv och han flyttar då hem till sina gamla föräldrar som han mer eller mindre tar som gisslan.
En annan man kastar sig framför ett tunnelbanetåg och hans oförstående hustru sätter eld på deras hus så deras två barn omkommer.
Det finns också döende på ett sjukhus, grälande åldringar på ett pensionärshem, passagerare på en utbränd tågvagn. Det är ett myller.
Pjäsen saknar klassisk dramaturgi och hoppar fram och tillbaka både mellan historierna och i tid.
3 akter, otaliga scenbilder (flera hem, parker, institutioner, perronger och ett stort vitt rum)
Roller: 2 pojkar, upp till 39 män, 5 flickor, upp till 31 kvinnor. Totalt upp till 77 roller
