Beskrivning
En monolog om att leva i relation till sig själv med Kristina Lugns poetiska och galghumoristiska vändningar. Talaren funderar över sig själv och sin livslånga samlevnad med sitt jag som ibland kan kännas som ett särboskap. Om längtan att bli buren, om ensamhet och dödslängtan, och om den svåra kärleken till sig själv. Monologen hade urpremiär på Dramaten 2003 med Lena Nyman i rollen och med en speltid på cirka 45 minuter.