Beskrivning
Finns utgiven i Svenska radiopjäser 1967, Sveriges Radios förlag. Herr Benham sitter och spelar piano. Det springer barn utanför och leker med en drake. Genom barnen får vi reda på för vem herr Benham spelar så vackert. Det är inte för sin fru. Det är för Elsa, som fru Benham stängt in i garderoben. Det är detta som är pjäsens startkonflikt. Herr Benham uppvaktar den inneboende Elsa ivrigt, vilket fru Benham iakttar svartsjuksrasande. Det kommer till ett häftigt meningsutbyte, varvid frun örfilar sin trånsjuke make, som hotar lämna huset och gå på promenad – själv! Elsa släpps emellertid ut ur garderoben och olja gjutes på vågorna: det är frun i huset som får dra ut på en enslig promenad. Herr Benham kan nu glädjas åt en tète-á-tète med Elsa och kärleksfullt drar han henne med sig ner till stranden av Potomac. Hon är emellertid kallsinnigt avvisande, varför herr Benham uppgivet hoppar i det kalla vattnet i syfte att dö drunkningsdöden. Elsa spatserar hemåt och berättar nyheten för fru Benham, som tar budskapet med viss fattning. När morgondagen randas inträder herr Benham åter i de levandes skara och kalabaliken utbryter, pianot slås i bitar och Elsa lämnar huset. Ensamma kvar är makarna Benham, resignerade men också nöjda med sakernas utveckling. Elsa var inget bra experimentobjekt. Makarna söker därför genast efter ny livsstimulans och en annons fabriceras. Englund skriver i en absurdistisk, nej, surrealistisk tradition, där de yttre händelsernas utveckling inte låter sig berättas, utan att de låter märkliga. Man anar att pjäsen har bäringar mot samtidsproblem, den sändes i radio den 28 maj 1968, som nu sjunkit ner i historiens djup. Men som all god absurd dramatik ger den stora möjligheter till förnyade tolkningar. Pjäsen väcker många tankar. Roller: Herr och fru Benham, Elsa, två barn. Scenbild, dels inne i paret Benhams hus och dels nere vid stranden av floden Potomac. Speltid ca 35 minuter.
