Beskrivning
Finns utgiven i ”Svenska radiopjäser 1964”, Sveriges Radios förlag. Hjälparen, som från början är skriven som radiodramatik, är en smått absurdistisk pjäs skriven i samma anda som den tidigare absurda dramatiken. Alexander och herr Eriksson träffas av en slump på en bro. Alexander är en liten, mycket ful man, med trasiga tänder och insjunket bröst. Med sig har han en handikappad kvinna, den fransktalande Agnès, som han rekvirerat från ett utländskt sjukläger. Alexander talar mycket och intensivt. Herr Eriksson däremot ar tyst, lyssnande och verkar på det hela taget ganska inbunden. Alexander älskar siffror, att mata upp avstånd och räkna om i tid, etc. En dyrbar hatt och några småföremål kastar han helt meningslöst ned från bron alltmedan tiden mats upp. I bakgrunden ger Agnès diffusa och grymtande ljud ifrån sig. Alexander lättar sitt hjärta för Eriksson och berättar att alltsedan Agnès blivit mer och mer återställd har hon försökt att lämna honom. I detta skede får slutligen Eriksson ett raseriutbrott där han anklagar Agnès för att behandla den lille Alexander illa. Det framgår att Eriksson, posttjänsteman och gift i 35 år är på väg att bli lämnad av sin egen hustru. Vad han planerat göra på den 27 meter höga bron kan man bara gissa sig till. ”Slampa” är det sista han utslungar mot den arma Agnès. Roller: 1 kvinna i 40-årsåldern eller äldre, 2 män i 50-årsåldern eller äldre. Scenbild: På en bro, vid ett räcke. Speltid: ca 45 minuter. – H R
